USA seglar idag som ett herrelöst fartyg – utan kompass, utan kurs, men med kanonerna redo.
Ett imperium i desperation, där stormaktsmyten hållits vid liv inte av produktiv styrka utan av dollarns särställning – och framför allt petrodollarn, denna finansiella livboj som nu sakta sjunker.
När BRICS-länderna handlar i yuan, rubel, rupier och rialer spricker illusionen. Den amerikanska ekonomins ryggrad knakar. Dollarn är inte längre självklar, bara högljudd.
Venezuela, med världens största kända oljereserver och med allt tätare band till Kina och Ryssland, blir i detta sammanhang mer än ett land – det blir en symbol. Varje oljefat som lämnar Venezuela mot Kina är inte bara energi i rörelse, utan en spik i kistan för den unipolära världsordningen.
Europa befinner sig samtidigt i ett självförvållat ekonomiskt kaos – energimässigt stympat, industriellt försvagat och politiskt splittrat. USA isolerar sig allt mer bakom sanktioner och militära hot, medan världen utanför går vidare.
Västvärldens monopol på makt är över. I bästa fall återstår ett delat herravälde – med Indien, Kina, Brasilien, Ryssland, Sydafrika, Saudiarabien och andra som jämbördiga aktörer.
Ett militärt eller imperialistiskt äventyr i Venezuela riskerar nu något Washington inte längre är vant vid: samlat motstånd i Latinamerika. Mexiko, Brasilien och Colombia visar diplomatiskt ryggrad. Tiden då USA kunde diktera villkoren på bakgården är förbi.
– Försöken att flytta hem industrin misslyckades.
– Försöken att stoppa Kinas teknologiska framsteg misslyckades.
Semikonduktörer, AI, elbilar, solpaneler, elektronik – Kina har redan tagit positionen som världens verkstad och innovationsmotor.
Skillnaden i strategi är talande
USA kommer med hangarfartyg, bombplan och marinkår.
Kina kommer med handelsavtal, investeringar, lån utan politiska pekpinnar, höghastighetståg, hamnar, broar, motorvägar – och den nya sidenvägen. Utan militär dominans, men med långsiktig planering, har de varit framgångsrika.
Västvärlden däremot fortsätter med statskupper, sanktioner och krig – som i Ukraina – ett krig som ruinerat Europa och satt både EU-projektet och Nato i en långsam, smärtsam implosion.
Imperiet slåss inte längre för framtiden, utan mot den. Eller som Aldous Huxley cyniskt förutsåg: ”Välkommen till den nya världen”.
Av:
Luis Abascal 7 januari -26
De åskådningar och åsikter som uttrycks är Luis Abascals och återspeglar inte nödvändigtvis vad 7‑harad.nu representerar.
Relaterat
- Facebook: Luis Abascal