Europa står vid kanten av stupet och ledarna som låtsas att allt är fint. Dags för extraval innan vi faller.
Hemliga förhandlingar i Abu Dhabi mellan Ryssland och Ukraina – koordinerade av USA, och givetvis utan Europa. Så klart. Kontinenten som i två år kallat sig “geopolitisk aktör” får nu sitta i väntrummet medan vuxna talar.
Under tiden faller Ukraina sönder. Militärt, politiskt, ekonomiskt – och inom kort även demografiskt. Landet förlorar territorium, infrastrukturen ligger i ruiner och befolkningen blöder. Två miljoner män och kvinnor förlorade – en siffra som Europas ledare helst sopar under mattan, eftersom den inte passar in i de moraliska brandtal de reciterar som en trasig karaoke-maskin.
Europa, som så stolt vägrade varje antydan till fredsförhandlingar, bär nu ett medansvar för katastrofen. Det var lättare att tala om “principer” än om realiteter, lättare att slå sig på bröstet än att rädda liv. Och nu, när allt brinner, låtsas man att brandlukten kommer från grannhuset.
I dag står EU närmare ett krig med Ryssland än på något annat ögonblick sedan 1945. Europas militära förmåga är ett dåligt skämt, säkerheten är i fritt fall – samtidigt signalerar USA att man är redo att packa ihop sina soldater, sin underrättelsetjänst och sitt paraply. Varsågod, Europa: ni ville vara autonoma. Här kommer notan.
Det logiska vore att Europas ledare – de som ropat, vevat och gestikulerat hela vägen in i väggen – tog sitt ansvar. Erkände sina misstag. Kallade till extraval. Lät medborgarna avgöra om denna politiska kurs verkligen är den de vill fortsätta med.
Men ansvar är ett ovanligt djur i Bryssel. Det verkar utrotat.
Ändå är det precis vad som krävs. Europas nuvarande ledarskap har förlorat kontroll, omdöme och verklighetskontakt. De borde kliva åt sidan innan de förvandlar säkerhetskrisen till ett fullskaligt europeiskt sammanbrott.
Europa kan inte fortsätta så här. Antingen ny kurs eller ny ledning. Helst båda.
Av:
Luis Abascal 25 november -25
Relaterat
- Facebook: Luis Abascal