Europas problem slutar inte med kriget i Ukraina – för kriget är inte ett undantag, det är ett behov.
Om fred en dag skulle våga knacka på dörren i Kiev, skulle Bryssels korridorer genast fyllas av panik: Vad ska vi nu frukta? För utan en fiende dör imperiets syre.
Fienden är inte längre ett geografiskt faktum, utan en psykologisk nödvändighet. Frankrike och Tyskland, dessa två tidigare motorer i den europeiska idén, går nu på tomgång – trötta, byråkratiskt förlamade och ekonomiskt utmattade. Italien och Spanien drunknar i skulder och politisk schizofreni, medan inflationen äter medborgarnas löner likt en mättad vampyr i mitten av natten.
Och ändå fortsätter eliten i Bryssel att tala om “resiliens” och “strategisk autonomi”, som om ord kunde skapa verklighet. Men Europa behöver mer än ekonomiska termer – det behöver myter.
Den nya religionen är rädslan.
Klimatkrisen, cyberhotet, drönarskräcken, Putin, Kina, Nordkorea – ett kalejdoskop av hot som matar medborgarnas psyke med en välbalanserad dos av ångest och lydnad.
Massmedierna fungerar som moderna inkvisitorer: de tänder dagligen nya bål i människors inre.
Krigsekonomin är inte längre ett undantagstillstånd – den är modellen. Och för att hålla liv i modellen måste medvetandet hållas kidnappat.
När människor lever i ständig alarmism blir de oförmögna att tänka, att ifrågasätta, att drömma. Till slut blir nihilismen total: allt är relativt, allt är lika meningslöst, och “demokratin” reduceras till ett tomt ritualspråk.
Det tragiska är inte att Europa är på väg mot recession.
Det tragiska är att kontinenten, som en gång födde idéer, konst, filosofi och humanism, nu bara föder rädslor.
Man har bytt Sokrates mot NATO, Beethoven mot budgetdisciplin, och Camus mot kommissionens pressmeddelanden.
Europa tror sig vara en försvarare av värderingar. Men i verkligheten försvarar det bara sin byråkratiska existens – sitt egenintresse i en värld där dess historiska betydelse snabbt eroderar. Och i denna existentiella tomhet är rädslan det enda som återstår att exportera.
Av:
Luis Abascal 20 oktober -25
Relaterat
- Facebook: Luis Abascal