Nationellt säkerhet eller Lebenraum?
Att Donald Trump i den nationella säkerhetens namn vill överta Grönland är inte ett geografiskt infall eller ett excentriskt utslag av imperial nostalgi. Det är snarare ett första, ganska grovhugget drag i ett större strategiskt schackparti där Kina är den egentliga motståndaren och Europa – som så ofta – mest liknar spelbrädet.
Grönland är inte is och inuiter i Washingtons ögon. Det är sjöfartsleder, råvaror, militär dominans i Arktis och framför allt: ett sätt att kontrollera framtidens handel mellan Asien, Europa och Nordamerika. Att låtsas som att detta handlar om ”säkerhet” är ungefär lika trovärdigt som att påstå att Rom byggde sina vägar av omtanke om lokalbefolkningen.
Efter Grönland följer nästa steg: att pressa Europas lydiga satelliter att minska – eller helt upphöra med – handel med Kina. Inte genom övertygelse, utan genom hot, sanktioner och moraliska pekpinnar, serverade som värdegrund. Det är fullt möjligt att en informell pakt redan existerar mellan USA och europeiska huvudstäder, där Grönland är förhandlingsobjektet och den pågående diplomatiska teatern mest är till för allmänheten. När ett tiotal soldater skickas till Grönland för att ”avskräcka” världens starkaste militärmakt blir det tydligt att vi inte bevittnar försvarspolitik – utan symbolpolitik av den mer tragikomiska sorten.
Om Europa verkligen hade för avsikt att försvara Grönland, eller ens sin egen suveränitet, skulle man inte skicka soldater i symbolisk mängd. Man skulle slå där det faktiskt gör ont: i USA:s tjänsteekonomi.
Europa har ett kraftfullt, men obekvämt, vapen till sitt förfogande: beskattning. Netflix, Meta, Google, Amazon, Apple – de digitala katedralerna i den amerikanska ekonomin – dränerar årligen Europa på enorma summor. Ett samordnat europeiskt skattegrepp här skulle vara en ekonomisk käftsmäll av sällan skådat slag. Men just därför kommer det sannolikt inte att ske. Mod kräver samordning, och samordning kräver en vilja att riskera konflikt.
I stället får vi den klassiska europeiska kompromissen: symboliska tullar på amerikansk whiskey, Harley-Davidson och ett par jeansmärken. En handelskonflikt reducerad till rekvisita. Det är ungefär som att svara på en ekonomisk belägring med en surt minerad presskonferens och ett glas bourbon i protest.
Det verkliga problemet kvarstår: USA betraktar inte Europa som en jämbördig partner, utan som ett system av lydstater – konsumentmarknader, militärbaser och politiska följeslagare.
Kolonialismen har bytt språk, inte logik. Och medan Europa tvekar mellan principer och bekvämlighet, dras kontinenten allt närmare skottlinjen i den oundvikliga maktkonflikten mellan Kina och USA.
Filosofiskt sett är Europas dilemma djupt tragiskt: man vill vara moralisk stormakt, men agerar som ekonomisk vasall. Man talar om värderingar, men fruktar konsekvenser. Och i detta vakuum mellan självbild och verklighet formas framtiden – utan att Europa riktigt deltar i besluten.
Historien brukar inte vara förlåtande mot dem som tror att neutralitet är detsamma som osynlighet.
Av:
Luis Abascal 19 januari -26
De åskådningar och åsikter som uttrycks är Luis Abascals och återspeglar inte nödvändigtvis vad 7‑harad.nu representerar.
Relaterat
- Facebook: Luis Abascal