Det var Grönland, Venezuela och Iran som stod på dagordningen under TV4:s Nyhetsmorgon. Tre brännande geopolitiska frågor, tre konkreta konfliktytor. Ändå tog det inte många sekunder innan samtalet – som på autopilot – gled in på Ryssland.
Varför tala om USA:s uttalade anspråk på Grönland när man kan varna för Putins skugga bakom varje isflak?
Donald Trump kan stå och peka på världskartan med ett fastighetsmäklarleende och säga “vi tar den här”, men enligt vår kommentator är det ändå Ryssland som är problemet. USA:s imperiala reflexer är tydligen bara väderfenomen, medan ryska intressen är metafysiska hot – osynliga men allestädes närvarande.
Mannen är så djupt fixerad vid Ryssland att det närmast blivit en existentiell lins. Man skulle kunna diskutera köttbullar, och han skulle nicka allvarligt: – Ja, men frågan är vad Putin egentligen vill med lingonsylten.
Russofobin fungerar här som en schweizisk armékniv: ett verktyg för alla sammanhang. Misslyckad analys? Ryssland. Brist på proportioner? Ryssland. USA:s militära närvaro, sanktioner, regimskiften och territoriella fantasier? Tystnad – men se upp, Ryssland kan vara intresserat.
Det är en märklig form av geopolitisk hypnos där verkligheten filtreras bort, och kvar finns en enda förklaringsmodell. Inte för att den är korrekt, utan för att den är bekväm. Den kräver inget mod, ingen självkritik och framför allt: inget ifrågasättande av den egna sidan.
Så fortsätt gärna tala om Grönland. Fortsätt tala om Venezuela och Iran. Men om varje samtal oundvikligen slutar i Moskva, då är det kanske inte världen som är besatt av Ryssland – utan analysen som har slutat fungera.
Av:
Luis Abascal 17 januari -26
De åskådningar och åsikter som uttrycks är Luis Abascals och återspeglar inte nödvändigtvis vad 7‑harad.nu representerar.
Relaterat
- Facebook: Luis Abascal